Jag låter blicken glida ut över vattnet; på andra sidan floden växer grön skog. Trädkronorna möter en klarblå himmel som sakta men säkert tonar in i det röda spektrat i takt med att solen gör sin väg ner mot horisonten. Framför oss passerar skidåkare, wakeboardare och ringåkare bakom båtar och jetskis och ger floden de svall som gör oss i vattenbrynet blöta. För där finns vi utspridda, smuttar på citron-öl och njuter av den scen som utspelar sig framför oss. Jag känner av träningsverken i varenda muskel efter en fantastisk dag i trialskogen på en Raga Replica -12 som inte avslutades förrän trialförbudet i Pacifik Park började gälla klockan 6.
"Are you gonna have a try on the bisquit?" Frågar en storleendes Kristie som precis hoppat av ringen och erbjuder mig sin flytväst.
Självklart skall jag det.
Och så lägger jag mig på mage över ringen och klamrar mig fast bäst jag kan i handtagen medan jetskin lämnar stranden och tar mig på en hejdundrandes tur. Efter flodäventyret och med röda ben som piskats mot vattnet beger vi oss tillbaka till huvudbyggnaden där större delen av parkens gäster har samlats runt Jack (something)s freestyle ramp och det bjuds på trialshow innehållande publikfavoriten; bakåtvolter. Så fort mörkret lagt sig plockar Jacks flickvän fram en brinnande drill-stav och fortsätter underhållningen. Vid det laget har varken jag, Kristie eller Emily haft tid att tänka på mat, och eftersom kiosken sedan länge stängt sitt kök går vi runt och rekar rester. Någon dusch har heller inte hunnits med denna aktivitetsrika dag så efter att ha rensat det som kvarstår av Chellos kvällsmat beger jag mig till duschen. Klockan är kanske runt tio när jag kommer tillbaka; trialstassen som jag tills dess haft på mig har bytts ut mot en enkel klänning. Inget smink. Jag lär de lätt intoxinerade Australienarna att spela rundpingis och genom att ta reglerna lite med en nypa salt blir det en av kvällens många höjdpunkter. Väl tillbaka på dansgolvet och då min nya favoritlåt (alla kategorier) oväntat sätts igång på jukeboxen kan helt enkelt ingenting gå fel. Jag ser mig om i det garageliknande skul vi befinner oss i: Där dansar människor som inte har ett bekymmer i hela världen. Som välkomnat mig till det paradis de älskar och som jag fått ta del av. Som använder vackra slangord såsom "can-oath" och pratar om allt mellan himmel och jord med alla utan att det blir obekvämt. Jag kan inte bli lyckligare.

Så, kära vänner och familj, firade jag nyår 2011/2012. Den bästa nyår någonsin. Och den innehöll varken någon större planering, nyinköpt klänning, smink eller avanserad trerätters middag. Vad kan bli bättre än att få göra det man älskar med människor som delar samma passion och som bjuder alla till fest?

Efter att musiken tystnat och vi fått nog av lägereldarna vandrade vi till parkägarens hus på kullen och gick in i dess enorma garage som är försedd med dubbelsängar, enkelsängar och våningsängar. Det var bara att välja en... Och decka. Trött och lycklig somnade jag in med insikten att ingenting kan överträffa detta.

De två nästkommande dagarna spenderas också där ute på pacific park med alla underbara människor. Jag får till och med köra jetskin. Vi åker följa John runt hela området som är ENORMT. Och hela tiden önskar jag att jag var i bättre form så jag kunde njuta mer av själva körandet. I stället får jag kämpa med det faktum att händerna svider, att armarna inte orkar hålla emot och att jag helt enkelt tappat alltför mycket de senaste två månaderna. Den tredje dagen blir också min sista dag på pacifik park, i Australien och i Sydney. Den här gången. För jag kommer att åka tillbaka. Snart.

Fy va kallt det är ute.