- october 2016

Ja, det har varit tyst härifrån ett tag nu. Men det har varit hysteriskt mycket den senaste tiden.

Jag och Camilla anlände till Australien för nu en dryg vecka sedan. Vi tog en taxi hem till vår handledare, Mat, som tog emot oss innan han åkte in till labbet. Tanken var att vi skulle bo hemma hos honom tills vi hittade vårt eget boende. Planet hade landat kl 05:00, så aningen sömndruckna försökte vi intresserat lyssna på hur han under 30 minuter gick igenom sin superavancerade espressomaskin, inklusive de optimala temperaturerna för vattnet i vattenångan och mjölken innan den ska hällas på kaffet (inte för att vi någonsin skulle få för oss att röra den).

Efter att ha lyckats sätta på larmet när vi skulle lämna huset och ha spenderat 20 minuter med att lista ut hur man öppnade och stängde grinden in till huset åkte vi till H&M. Det var 8°C när vi landade i Perth och vi hade bara med oss sommarkläder.

Efter en kort napi tillbaka i huset hos Mat gav vi oss av igen för att gå på lägenhetsvisningar. Vi hade på vägen till Thailand snabbt lagt upp och svarat på lite bostadsannonser, en extremt tids- och energislukande aktivitet. Vi spenderade hela kvällen med att åka från boplats till boplats i denna nya stad med våra nyinköpta koftor som knappast räckte för att hålla kylan ute. Vi fastnade slutligen för ett sorts kollektiv/långtids-vandrarhem som låg nära labbet med inflytt redan nästa dag i ett delat rum med 5 sängar och gemensamma ytor i ett stort hus.

Dag 2 åkte vi för första gången in till labbet och hälsade på våra kollegor. Vi gick på en rundvandring med vår handledare och detta hann uppdagas under turen:

· Det finns ett mullbärsträd på campus, men ta med er handskar om ni ska plocka bären för man blir så kladdig annars.

· Det finns ett fikonträd på campus, för att fikonträdet ska kunna bli till måste fröet befruktas av en viss typ av bi som endast livnär sig på näring just från det fikonträdet.

Chansen att få se delfiner när man sitter på hamnrestaurangen är 1/30.

Mannen som skulle hjälpt oss med att planera och genomföra våra experiment har semester de kommande 4 veckorna.

· Labbet där vi ska göra våra experiment är upptagna i 3 veckor framöver.

· Vi ska vara här i 3, och inte 4 månader, som Mat hade varit övertygad om.

· Det finns ingen statistiker ansluten till forskningsgruppen, all statistik har tidigare gjorts av alla studenter, och är kod. Alltså dataspråk.

Tillbaka i labbet skulle vi inventera kemikalieskåpen och skriva en orderlista på vad vi behöver till våra experiment. Problemet är att vi aldrig någonsin genomfört denna typ av experiment och inte har en aning om hur man ska göra dem, ännu mindre vad och hur mycket av allt som behövs. Till vår hjälp hade vi en pärm med inköp från hela förra året (då liknande experiment genomförts), och just det, emellanåt kom Mat också bärandes på pipetter, provrör, sprutor och ventiler som eventuellt hade använts tidigare.

Paniken var ett faktum.

Gårdagen tog dock priset. Vi hade äntligen skickat iväg en samanställd order till en man, Richard, som i sin tur skulle beställa alla artiklar. Richard kommer in med listan och förklarar att vissa av produkterna måste skeppas från USA och det kan ta flera veckor. Det är dessutom mycket dyra artiklar. Vi har ingen aning om listan är komplett, eller snarare, att den är inkomplett är högst sannolikt. Men det finns fortfarande ingen som kan hjälpa oss med att sammanställa den. Mat har nämligen aldrig genomfört denna typ av experiment själv heller. Mannen säger: ”You might as well start looking into flights back to Sweden, you’re fucked”.

Efter att ha pratat igenom situationen igen med Mat på eftermiddagen lyckades vi ändå utarbeta en plan och det måste helt enkelt gå. Vi får bara försöka att ta en dag i taget och hoppas att experimenten väl flyter på när vi väl har tillgång till hjälp, labb och produkter (vilket inte blir förrän om 3 veckor tidigast). Än så länge har vi ingenting, bara varandra, vilket i och för sig är ett enormt stöd.