AMAZONAS
Kategori: Vardag
”Snfff”
Snabbt blåser jag ut pulvertobaken som nu även fyller min högra näshåla med full kraft. Det rinner svart snor från näsborrarna på deltagarna i cirkeln. Jag har fått för mycket. Vänster hjärnhalva känns fortfarande som ett glödande halvklot. Till vänster om mig har hälsningsritualens andra del, mambo (coca-bladsdelen), börjat och mina grannar tar alla var sin sked av det gröna pulvret, häller det under tungan och skickar påsen vidare. Det har bara gått några minuter efter att jag börjat blanda pulvret med mitt saliv som rummet börjar svaja. Jag kryper ihop till en liten boll på den låga pallen. Fötter och händer domnar av. Omgivningen känns suddig. Och jag vill bara spy.
Jag har precis överkommit illamåendet när det är dags för en reningsritual som går ut på att bli blåst på med cigarrök. Den inhemska guiden Omar hinner konsumera 3 cigarrer på en halvtimma, intensivt blåsande en tjock tobaksdimma över mottagaren som än en gång gör det tidigare illamåendet sig påmind. Jag vill spy igen.
För att avsluta ritualen ska vi bada i en flod. Osande av cigarrök och myggspray går vi än en gång ut i djungeln, vadar genom vattendrag så översvämmade att gummistövlarnas skaft sedan länge är dränkta under vatten. Efter cirka en timma är vi äntligen framme vid den riktiga floden. Det känns som en befrielse att kasta sig i det bruna vattnet. Där kommer myggen inte åt, och för en kort stund blir vi kvitt djungelsvetten som lackat i nacken hela dagen.
Dag två började med en cirka 3 timmars vandring och därefter 3 timmars kayaking. Jag är som bekant inget stort fan av kayaking och än mindre i en kayak av dålig kvalitet. Inte nog med att det helt och håller saknades support för ryggen, men eftersom Dieter satt längst bak var kayaken dessutom bakviktad och jag fick bekänna färg av min totala avsaknad av core-muskulatur när jag som en fällkniv paddlade så gott jag kunde med min dessutom obefintliga armmuskulatur. Efter att ha lyckats arrangera ett provisoriskt ryggstöd i form av min flytväst kändes det dock något bättre och den sista timmen blev mer uthärdlig och jag kunde njuta mer av ”the lowlands of the amazon”. Vi såg till och med de kända rosa sötvatten delfinerna!
Precis när solen började gå ner parkerade kaptenen båten längs floden mitt i ingenstans. Vi reste myggnät, hängmattor och presenning i solnedgången under myggattack. Någon hade stulit/råkat packa ner vårat myggspray kvällen så det var en mindre katastrof. Aldrig har jag fått så många myggbett på så kort tid i hela mitt liv. Efter att anti-mygg rökelserna var tända, brasan var tänd och solen hade gått ner lugnade de dock tack och lov ner sig så att det var möjligt att äta middag tillsammans i mörkret runt elden. Jag somnade som en prinsessa i min hängmatta, och var ännu lyckligare när jag vaknade mitt i natten av det smattrande regnet mot regnskyddet. Det var så fantastiskt mysigt.
Nästa: 12 timmars båt uppströms på Amazonfloden till Iquitos i Peru.