Vi återvände från Machu Pichu till Cusco på kvällen och tog första bästa nattbuss till Copacabana i Bolivia (latinamerikanska städer har en tendens att återkomma i varje land vilket kan vara både förvirrande och frustrerande). Copacabana (i Bolivia) ligger på en strandremsa (alltså inte helt olikt Copacabana i Rio de Janeiro, men) på Lake Titicaca, Sydamerikas största sjö, 3800 meter över havet. Den höga höjden tog sig i pinsamma uttryck: Att gå upp till hotellrummet på första våningen fick åtföljas av en ofrånkomlig vilopaus innanför dörren av det enkla skälet att vi helt enkelt var så andfådda. På kvällen hade jag dessutom en fruktansvärd huvudvärk.

Copacabana

Nästa dag tog vi en båt ut till Isla del Sol, en ö utanför Copacabana. Vi vandrade upp i gamla Inka-trappor, gick genom en eukalyptus-skog och landade slutligen (efter många välbehövda andningspauser) på en utsiktsplats 4000 möh. Det var fantastiskt vackert. I vindskyddet av en gammal stenmur hade vi picknick med utsikt över det lugna vattnet som mötte de över 6000 meter höga, vita bergstopparna i horisonten. Inte kunde vi ana att vi snart skulle bestiga dem…

Öarna såg ut att flyta på vattnet.

 

 Isla del Sol, hamnen

 

I eucalyptus-skogen