Det hela avslutades med isklättring, det vill säga, klättring på en helt vertikal vägg med stegjärn och isyxor i bägge händer. Det var sååå häftigt!! Lyckligtvis, med gruppens framgångar i åtanke, lovade guiden dock att detta moment inte skulle vara ett måste under den kommande bestigningen av Huyna Potosi. 

Nästa dag vandrade vi upp till "high camp", 5130 möh. Efter middag och en massa vatten gick vi och lade oss kl 19. Vi skulle bli väckta kl 00:30 och därefter börja vår bestigning till toppen. Det var fullständigt omöjligt att somna; jag var halvt vettskrämd av vad jag hade tagit mig an och otroligt orolig över att jag inte skulle klara av det. Det skulle såklart vara ett stort misslyckande för mig själv om jag inte lyckades ta mig till toppen, men oron låg mest i det faktum att om jag skulle bli tvungen att avbryta så skulle sannolikt Dieter också behöva göra det eftersom det är obligatoriskt att ha en guide per två vandrare, och om ingen annan i gruppen skulle avbryta skulle det betyda att vi båda två skulle behöva avbryta.
Efter någon enstaka timmas sömn var timmen inne. Ännu hade jag inte känt av höghöjdssymptom mer än att pulsen var hög och flåset var konstant nära. Pjotir, en av de tre övriga i gruppen hade dock en så pass påträngande huvudvärk att han stannade kvar i high camp. Det betydde rent praktiskt att vi fick en "extra guide" som skulle följa med och om någon av de nu 4 kvarvarande vandrarna skulle behöva avbryta skulle denna extra guide kunna gå ner med den personen utan att någon annan skulle behöva avbryta mot sin vilja. Detta minskade ju pressen på att jag skulle klara det något enormt, tack och lov. Den första biten halvt mördade mig; vi bokstavligen klättrade upp för ett enormt stenröse i mörkret med plastkängorna på (föreställ er skidpjäxor) i högt tempo. Jag trodde aldrig jag skulle klara av resten. Strax därefter var vi framme vid det vita snötäcket och monterade då på the crampons, sele och ankrade oss i led om tre: jag, Dieter och vår guide Rachel. På led i snön med isyxa i ena handen och repet i den andra började vi nu vandringen upp i snön. Det var betydligt enklare att gå i snön än på isen dagen innan, med undantaget att vi nu
hade 7 timmar av detta framför oss.