The Death Road

Kategori: Vardag

Från Copacabana tog vi oss med buss till Bolivias huvudstad La Paz. Den cirka 3 timmars långa bussturen bjöd på fantastiskt vackra landskapsvyer och det var nog redan här (om inte på Isla del Sol) som vi insåg att Bolivia skulle bli favoritlandet på resan. När vi närmade oss La Paz tilltog bebyggelserna successivt tills allt bara var ett trångt kaos helt utan struktur, planering eller trafikregler. En sekunds skymt mellan de trångbyggda husen och vi såg plötsligt ner i dalen och La Paz’s stadskärna. Längs bergsluttningarna ner till dalen fortsatte kaoset av hus staplade på varandra över vilka gondolliftar svävade och i horisonten stoltserade de höga, vita bergstopparna. Det liknade ingenting jag tidigare sett.

La Paz
 La Paz, notera bergen i horisonten
La Paz

Vårt första äventyr i La Paz var mountainbiking down ”The Death Road”, uppkallad så efter att 200-300 människor årligen omkom på vägen innan den ersattes av en mer pålitlig väg mellan La Paz och byn Coroico 2006. Vägen är idag alltså inte lika trafikerad som tidigare, men en huvudsaklig turistattraktion för alla på genomresa som har dragningskraft för extra adrenalin. 

Vi började på asfalt strax utanför La Paz omringade av kala berg och susade ner längs serpentinvägarna i full fart.

 
Ju längre ner i dalen vi kom ändrade landskapet sig successivt från grå och svart sten till grön och lummig skog och det var också där någonstans vi svängde av och vägen gick från tvåfilig asfalt till enfilig (eller på sina ställen 0,25-filig) grusväg. Vi kunde se the death road slingra längs bergssluttningen till höger om oss vidare ner i dalen. Med det lömska rullgruset under däcken och ett 400 meters stup rakt ner till vänster om mig satte vi av. Det var en helt otrolig upplevelse!
 
The Death Road
The Death Road, Här möts alltså bilar från båda riktningarna.
 
 
 
 

KOMMENTARER:

  • Anonym säger:
    2018-04-11 | 11:12:19

    Hejsan på er:) Ja det va verkligen vackra vyer och bilder som du tagit. Ni ser ju till att inte lata er allt för mycket. Måste gå i 100 knyck hela tiden ha ha! Men det är väl lika bra att ge järnet för snart börjar ju resan lida mot sitt slut och det verkliga livet med jobb och rutiner närmar sig. Förstod det som att ni ska med till Spanien. Jätteroligt. Kram Moster "och va rädda om varann"

    Svar: Ja nu är det sannerligen nära. Vill INTE tänka på rutiner och annat som hör till det "riktiga" livet. Menmen. Ser jättemycket fram emot Spanien! :D
    sofiastraveldiary.blogg.se

  • Syrran säger:
    2018-04-11 | 21:54:15

    Gud jag hade inte ens cyklat där om jag fick betalt!!😳😳😳

Kommentera inlägget här: