I mina öron sjunger Chris Jeda och J Balvin "Ahora Dice" som gör det omöjligt att inte gunga huvudet fram och tillbaka. Jag kan inte komma ihåg senast jag dansade till något annat än reggaeton ( https://open.spotify.com/user/vequn/playlist/0mFHmr1uCYqkdOj17gbD6P?si=GjavR_ecTHSJkDRITGDwww ), jag älskar det!  

Jag sitter på en buss på väg från Bogotá, huvudstaden i Colombia. Jag och Dieter kom fram till flygplatsen i Guatemala City i tid och hann med flyget till Colombia. Vi spenderade åtminstone tre timmar på flygplatsen i Bogotá frustrerade i kön över hur man bara kan ha 6 immigrations-diskar öppna. Jag måste dock erkänna att en stor del av tiden också gick ut på att genomsöka flygplatsen på jakt efter min mobil jag lyckats glömma på flygplanet. Men i slutet av dagen, kring kl 01:00 var jag och mobilen äntligen återförenade och Dieter hade kommit till insikt med allvarlighetsgraden av min tankspriddhet. Det är svårt att dölja sina dåliga sidor när man spenderar 24h av dygnet tillsammans, men ju tidigare han inser vad han har gett sig in på desto bättre antar jag. 

Jag älskar Bogotá! Jag vet inte riktigt varför (utöver de fakta att det är rent och har fungerande kollektivtrafik), men det har en härlig atmosfär. Dagen efter ankomst gick vi på en 2.5 timmars lång graffiti-tour i den gamla delen av staden (La Candeleria) och det var en enda mix av olika arkitektur-stilar och graffiti på ett helt unikt sätt, det var så vackert! 

Dag två tog vi oss till Bogotás motsvarighet till Central Park i New York och vandrade omkring i solskenet. Efter det tog vi oss återigen in till La Candeleria och drack en cappuchino på ett av de gamla torgen. Samma café hade happy hour; två för en, så efter kaffet fann vi oss med varsin mojito i handen. Stämningen var magisk på det där sättet som den bara är när man är nyförälskad i solskenet på ett torg i Bogotá och istället för att gå på den historiska rundvandringen vi egentligen skulle ägna eftermiddagen åt slutade den med att vi testade alla drinkar på happy-hour menyn. Jag vaknade upp mitt i natten, 03:34, torr som fnöske i munnen utan att ha ett minne av hur vi lyckats ta oss tillbaka till hostelet. Dieter hade också en minneslucka. Men vi kan dra slutsatsen att vi måste insett att vi varit på tok för berusade, ja det kommer jag ihåg att var, och på ett mirakulöst sätt lyckats ta oss hem och klockan kan inte ha varit mer än 8 när vi deckade på rummet utan att ha ätit middag eller reka vår fortsatta resa eftersom vi skulle lämna Bogotá dagen därpå. Men när vi vaknade 3:30 i morse hade vi ju fått våra 8 timmars sömn och jag var oförskämt pigg och kunde planera rutt och boka hostel då istället. 

Nästa stopp: San Gil, extremsportarens mecka!

PS

Jag höll nästan på att glömma att nämna att jag kommer hem en vecka 27 februari till 7 mars, men sen har jag bokat en flygbiljett tillbaka till Bogotá för att fortsätta min resa till Bolivia och Peru med Dieter fram till AT start i maj.

Honduras

Åska på flyget till Colombia, trodde vi skulle dö.

Hostel, Bogotá